Tjuvstart!

För 2 veckor sedan satt jag på trainern och körde ett intervallpass, några timmar senare gick vattnet, livet kan snabbt förändras!

Vår lilla prinsessa hade bråttom ut i stora världen och valde att komma 3 veckor innan beräknat datum. Hon var liten och nätt med sina 2655g och 46 cm men mådde bra och skrek högt då hon kom ut vilket lugnade hennes mor och far. Känslan var obeskrivlig när jag fick hålla henne i min famn första gången, det var verkligen värt allt! Blev kvar några dygn på BB innan vi fick åka hem med vår lilla tjej, även det en obeskrivlig känsla!

En stor omställning och nya rutiner. Ett litet knyte som är helt beroende av oss för att överleva och växa sig stark. Jag var nöjd med mitt liv innan men nu har livet fått en ny mening ❤

Till sommaren tävlar jag inte bara för att förverkliga mina drömmar, nu tävlar jag för att göra familjen stolt!

/M

Annonser

Nedräkningen har börjat…

IMG_2555 Nu är vi inne i graviditetsvecka 31 och längtan efter det lilla knytet är enorm! Vill se hur hon ser ut och hur hon är, vill kunna röra vid henne. Nu är hon så nära men ändå så långt bort… Vi får nöja oss än så länge med att förbereda oss och hemmet inför den nya familjemedlemmens ankomst.

Mitt fysiska status är förändrat sedan sist. Känner av ryggen och att det är svårare att andas när hon trycker mot lungorna. Men jag vill inte klaga, finns de som har det värre! Jag tränar efter förmåga och känner mig fortfarande stark på cykel och ser fram emot när jag kan cykla utan att magen stöter i benen.

Inte länge kvar nu…

/M

IMG_2547


”Jag har en fotboll i magen”

Bebisen växer och växer, livmodern är nu stor som en fotboll och gör att bukomfånget ökar.

Allt har gått bra hittills, hon växer som hon ska och även jag. Jag hade det tufft under de 4 första månaderna med trötthet, yrsel och svimning men nu så här i 6:e månaden mår jag förhållandevis bra och kan tycka att det är mysigt att vara gravid. Det är otrevligt när hon ligger och klämmer mot revbensbågen, vilket gör väldigt ont eller ryggbesvären och att ständigt vara kissnödig, men vore konstigt om jag inte kände av den nu 33cm långa bebis som finns i mig.

IMG_2247

Träningen anpassar jag efter mitt fysiska status. Provar mig fram och lyssnar på kroppen. Simma går bra och att cykla fungerar, magen är i vägen när jag ligger i fartposition, vilket är ovant och obehagligt och gör att jag ibland kräks och kan få svårt att andas beroende på hur bebisen ligger men jag är glad över att fortfarande kunna cykla!

Förra veckan blev jag påmind av mitt gamla jag då jag knappt kände av min graviditet alls under min och Anders cykeltur och kunde snitta 35km/h på 68km med landsvägscyklarna, härligt! 🙂

Hoppas på att fortsätta må bra hela graviditeten igenom!

/M


Trispot Stockholm triathlon store

Vill tacka min sponsor Trispot som stöttar mig i min idrottssatsning och inte minst i min graviditet. Tack vare dem kan jag simma, träna och tävla i bästa material och kvalitet.


Vår stora kärlek

Vi längtar efter dig, vi håller dig redan så kär, 

trots att du så liten är.

Längtar efter att få hålla dig i min famn

och kalla dig vid ditt riktiga namn.

Vi ska bära dig över stock och sten

tills du kan stå på egna ben.

~Vår kärlek ~

bebis1


Ett år senare…

Har varit dålig på att uppdatera bloggen vilket jag ber om ursäkt för! Har inte riktigt haft tid och ork efter en händelserik och hektisk period.

Vet att ni är många som följt Kenneths resa mot en hälsosam livsstil och undrar över hur det går för honom så efter en del påtryckningar återvänder jag med en update.

10440763_10153543669487837_7904319744131486269_nDet som började med en spontan fråga på en personalfest för ett år sedan har utmynnat i en helomvändning och möjligheten till ett längre och friskare liv.

Jag träffade Kenneth första gången i april ifjol då jag påbörjade min anställning på ambulansen i Karlstad. Han var då kraftigt överviktig, rökte och levde det ”goda livet”. På vår årliga sommarfest blev jag bordsgranne med K och efter en god buffé i trevligt sällskap serverades efterrätten. Mitt i glassätandet kom då en spontan förfrågan då K frågade mig om jag kunde hjälpa honom gå ner 15 kg. Jovisst svarade jag och drog snabbt undan hans efterrättstallrik från honom medan K bara satt och gapade. Efter den händelsen påbörjade ett digert arbete där vi lade upp en plan för stora livsstilsförändringar med kostintag, jag introducerade K på gymmet och satte honom på ett träningsprogram skräddarsytt till honom, och i augusti tog han steget till att fimpa sista cigaretten.

Nu ett år senare skulle jag säga att K är en ny man, han är många kilo lättare och piggare. Träning är numera en naturlig del i hans vardag och trots en del skadebekymmer så kämpar han på både i gymmet och utanför utefter hans egen förmåga. Han har haft en del svackor och motivationen har sviktat när han fått bakslag men han har kommit tillbaka och insett att han behöver träningen för att må bra.

Jag har förklarat att bakslag drabbar alla idrottsmän och kvinnor och att det är naturligt att motivationen går upp och ner. Det viktiga är att inte ge upp! Vi har därför anpassat träningen efter vad K klarat av för stunden och plockat bort alla yttre krav. K har förstått att han gör det här för sin egen skull och inte för någon annans, vilket är det viktigaste redskapet för att lyckas!

Numera är K nästintill självgående med träningen och kosten sköter han själv. Med kosten har han inte gjort särskilt stora förändringar, han äter husmanskost och har en ätardag i veckan vilket fungerar för honom för att han skall hålla vikten och han vet vad som krävs om han skulle vilja gå ner mer i vikt.

Jag är stolt över att han klarat av detta år!! Gudarna vet hur han kämpat mot både röksug, latmasken och spydiga kommentarer. Förmodligen har hans förändringar lett till chansen att leva ett längre och framförallt friskare liv och jag hoppas att detta kommer att vara drivkraften för att han ska fortsätta arbeta vidare i samma anda!

Go Kenneth!!!

/M

10427258_10154109155732837_6379145255939989312_n

 

 


Att vända sjukdom till något positivt

Nu i förkylningstider exponeras vi för  människor som är sjuka eller som bär på virus utan att det slagit ut. Omöjligt att undvika då vi ständigt kommer i kontakt med infekterade ytor som exempelvis dörrhandtag, tangentbord och pengar. Det vi kan göra är att tänka på är att tvätta händerna och använda handsprit för att skydda oss.

Mina sjukdomsdagar är få och jag brukar inte vara sjuk mer än en gång om året eller vartannat år. Varför jag klarat mig så bra har jag inget direkt svar på särskilt eftersom jag genom mina arbeten är starkt exponerad för bakterier. Men jag äter och dricker bra, försöker vara noggrann med sömnen och sköter handhygienen.

Varför jag trillat dit nu tror jag beror på att jag jobbat och tränat hårt förra veckan och avslutade veckan med att i söndags åka till Dalarna då Anders skulle åka en skidtävling. Blåste ordentligt innan start och var ute i kylan och frös innan jag åkte ett 40km skidpass i högt tempo. Tappade energin helt under sista milen och var sliten under resan hem. Dagen efter hade jag tappat rösten och fick senare halsont.

Ställde direkt in mina planerade träningspass, att träna med sjukdom är att spela med hälsan som insats!

Har vänt det till något positivt. Har passat på att vila mycket, ätit bra, pluggat när jag orkat, lyssnat på musik och njutit av att inte ha så mycket aktiviteter inplanerade.

Ser fram emot att komma igång med träningen igen!!!

/M


Jag överlevde!

Då var sista dagen på årets första månad över och jag ser tillbaka på en hektisk period. Eftersom jag bedriver halvtidsstudier i Örebro samtidigt som jag bor i Karlstad och jobbar heltid och lite mer samtidigt som jag tränar rätt så många timmar i veckan så pusslar jag med timmarna men gör det ganska bra 🙂

Har fått lägga stort fokus på studierna senaste veckorna då jag haft tentaperiod i början av månaden och den här veckan påbörjat en ny medicinsk kurs och tillbringat hela veckan i Örebro. Har blivit en hel del timmar efter vägarna med dåligt underlag i form av snö, slask, is och hårda vindar. Har åkt kl 6 på morgonen och kommit hem vid 19-tiden på kvällen. Därefter har det blivit sena kvällspass och inte så mycket tid till annat. Men det jag gör är självvalt och därför fixar jag det!

SM-veckan i Örebro är över och jag hade mer än gärna varit på skidstadion Ånnaboda för att se Sverigeeliten tampas, helst när det blev stafettguld till Pite Elit, men har tyvärr inte hunnit med detta. Grattis tjejer!!

Har kört målmedvetna träningspass och fokuserat på mina svagheter. Träningen flyter på planenligt och jag ser fram emot en intressant träningsvår som ska bädda inför säsongen.

Längdskidor har jag inte tävlat i på 11 år, men tack vare att jag har en skidintresserad andra hälft så har jag inte släppt taget om skidorna fullt ut. Anders ska åka Vasaloppet så har hängt med honom och hans kompis Henrik under några skidpass. 6 skidpass har jag hunnit skrapa ihop i vinter, ingenting sett till hur jag tränade som skidåkare men med tanke på att min satsning ser annorlunda ut idag än tidigare så är det vad jag hunnit med. Med lite övertalning så anmälde jag mig under veckan till en skidtävling, Mattila Ski Marathon. Har aldrig åkt tävlingen tidigare så det var på tiden att jag åkte den.

IMG_1718Hade inte den bästa uppladdningen med Örebrovistelse måndag till torsdag och arbete på ambulansen fredag och lördag kl 9-21 men det fick gå ändå. Väderprognosen inför söndagens tävling såg inte lovande ut med snöfall och starka vindar på 11s/m, en riktig utmaning!

Lämnade hemmets trygga vrå vid 06.40 imorse och drygt 3 timmar senare anlände Karlstadtrion till Mattila skidstadion. Därefter gick tiden snabbt som den alltid gör när den vankas tävling! Henrik och Anders satte igång med att preparera skidor och jag fixade allt annat. Därefter blev det skidtestning och en kort uppvärmning sedan gick startskottet!

Vi var ett stort startfält som tampades om att komma fram till spåren och det var svårt att komma fram i klungan. Bansträckningen hade dragits om under morgonen pga blåsten och det innebar att vi fick åka 3 varv på en 14km slinga. Anders hade krångel med sina stavspetsar och hade svårt att få fäste i snön. Jag såg detta och förstod att han skulle ha svårt för att hålla uppe tempot. Valde därför att ta sikte på en killtrio framför mig som hade bra fart under skidorna.

Ett varv senare hörde jag en välbekant röst bakom mig. Till min stora glädje så var det Anders som åkt ikapp mig och ingen blev gladare än jag!! 🙂 Vi åkte sedan tillsammans resten av loppet, vilket kändes tryggt för mig då jag inte åkt längre än 25km i vinter och var osäker på hur kroppen, framförallt armarna skulle prestera under den 42 kilometer långa banan i det svåråkta föret. Under den sista delen av det avslutande varvet tryckte Anders på och jag släppte honom för att sedan få en härlig segerkram vid min målgång!

IMG_1951Var förvånansvärt pigg i mål. Segertiden var inget att prata om med dagens före och många saxbackar men den spelar för mig mindre roll. Är glad för att jag genomförde loppet och inte tappade energin längs vägen.

Någon minut efter min målgång stakade Henrik över mållinjen. Henrik är en tekniskt duktig skidlöpare som inte riktigt fick ut sin fulla kapacitet i dagens skidföre. Ser fram emot att träna med honom under de närmaste veckorna och att se vad han kan åstadkomma på kommande tävlingar!

IMG_1957

Sammanfattningsvis, en hård vecka som avslutades med en hög arbetspuls. Känns som att kvällens häng i Återhämtningsnästet är välförtjänt!

~ Laddar batterierna ~

/M

Reportage NWT 20150202


Kenneth gästbloggar; 16,5kg!

Hej alla mina vänner!

Nu har det gått 1 månad sedan sist. Har idag haft min sedvanliga invägning och måttagning. Resultaten blev positiva. Min viktnedgång är nu 16,5 kg och jag har ökat i muskelmassa. Jag känner att jag blir starkare och mera uthållig jättegött och jag fortsätter att hålla mig rökfri 😀 har inte tagit ett endaste bloss sedan den 1/8-14.

10427258_10154109155732837_6379145255939989312_n Men jag har haft problem med en vad. Men detta har jag tagit itu med och tränar mycket styrketräning för vader och ben. Hoppas att de har blivit bättre när jag ska till Kanarieöarna den 25/2, för då ska jag springa och springa!! Gött!!! 😉

Mona lägger upp min träning vecka för vecka så jag vet hur jag ska träna, ingen lek att följa hennes program det ska gudarna veta!

Ännu ett stort tack till Mona för all hjälp jag får och att hon har trott på mig hela tiden. Och ett stort tack till min fru som står ut med mig och min hårda träning. Men detta ger resultat det lovar jag. Sköt om er alla och ta vara på er egen hälsa! /Kenneth

Resultat från dagens mätning:

Armomfång: +1cm Ben:+1cm Buk: -1cm

Viktminskning totalt:-16,5kg

/Mona 10409137_10154109155612837_2796095877171080428_n


Nytt år, ny satsning!

Ser tillbaka på årets tävlingssäsong. Det har varit en lång period som började i april och avslutades i september. 18 tävlingar har jag avverkat trots en skakig inledning på säsongen med en stressfraktur i underbenet som gjorde att jag inte kunde springa på 5 månader. Har med denna bakgrund inte kört löpning i form av långlopp under året utan satsat på kortare lopp upp till halvmaran.

Har tävlat i både löpning, duathlon, tempocykel och även testat på triathlon. Resultatmässigt har jag skrapat ihop 9 segrar, 5 andraplatser, 2 tredjeplatser och 1 fjärdeplacering.

Kände mig fräsch i höstas och inledde försäsongsträningen tidigt. Skillnaden med denna vinters grundträning är att jag plockat in simning som ny gren i träningsupplägget. Får bra coachning i vattnet och börjar lära mig tekniken. Jag är omgiven av duktiga, professionella människor som jag litar på och som hjälper mig framåt. 

Har tagit mig en rejäl funderare och bollat med de som känner mig och känner till min kapacitet bäst. De 3 triathlontävlingar jag startade i i somras gav mersmak, därför kommer jag nästa tävlingssäsong göra en helsatsning mot triathlon!

~ Våga & vinn är ju mitt motto, bara att leva upp till det nu! 🙂

/Mona

DSC_0497